Tahiti - svarta pärlan- Moorea

Tahiti sista dagen. 

De sista dagarna här har varit lite molniga och regniga. Ingenting egentligen att klaga på. Det blev lite svalare - man gick runt i en behaglig temperatur och behövde inte svettas hela tiden. Men det blev inget riktigt strandhäng. Däremot så var det perfekt väder för att göra utflykter. Det blev en cykeltur på 16km ToR till ett helt makalöst vattenfall. Så glad att vi hittade dit, för det fanns ingen skyltning. INGEN! Kändes som man körde in på privata vägar. Den sista biten gick inte att cykla, så den fick vi ta till fots. Genom igenvuxen vegetation, över nedfallna träd och tillslut drog skogen bort sin ridå. Bruset från fallet var öronbedövande och eldmyrorna hade slagit läger precis invid vattenbrynet, så det blev ingen lång vistelse. Men vi lyckades ta några riktigt häftiga bilder och det kommer bli ett häftigt minne. 

Dagen därpå cyklade vi till golfbanan 2 km bort. Där LilyMarie testade utegymmet. Igår cyklade vi hela vägen till grottorna. Vattenfyllda och badbara. Eftersom regnet hade öst ner mestadels av dagen så löpte det små vattenfall längsmed bergssidan. Allting är så vackert här. Vart man än vänder huvudet så är naturen helt hänförande. Många har rekommenderat att man ska hoppa över Tahiti och åka direkt till atollerna eller närliggande öar. Men varken jag eller Gustav håller med. Tahiti är väl värt ett besök. 

Sandstranden på Taharuu beach är helt magisk med svartskimrande sand. Vi bodde precis vid flodmynningen så vi kunde bada i sötvattnet från floden som säkert var runt 27-28 grader. En dag såg vi ett gäng stora ålar där man gick i. Floden var så ström att havsvattnet inte hade en chans att ta sig in. Men ålarna trivdes i det strömmande sötvattnet och gömde sig mellan stenarna. 

Vi passade också på att besöka en lokal fiskebutik. Ägaren blev så glad att han visade in oss i kylrummet där tonfiskarna hängde. Ett kilo röd tonfisk går på knappt 200 SEK. Så det blev en rejäl bit att kalasa på den kvällen. Längs med vägarna hänger också dagens fångst till försäljning. 

Tahiti har verkligen överträffat våra förväntningar. Vi har haft en toppentid här! Boendet har varit helt fantastiskt, hade man kunnat hade vi tagit med oss vår bungalow. Känns konstigt att efter en vecka behöva lämna denna svarta pärla. (Vi har redan börjat fila på en återresa när LilyMarie blivit lite större). Det finns så mycket mer att upptäcka.

Idag tog vi oss från Tahiti med hyrbil på färjan över till Moorea - Tahitis lillasyster. Också en vulkanö med fantastiska klippor och berg med så mycket grönska att det känns som man är i mitt i Djungelboken. Boendet här är det största vi haft på hela resan. Vi har vant oss att leva lite på varandra så det var en trevlig överraskning när vi insåg att vi har nästan tre gånger så mycket inomhusyta här. 

Vi anlände med lunchfärjan och hade ca 25 minuters körning till vårt boende, som är precis bredvid bästa stranden på ön! Självklart hann vi med strandhäng innan middagen. Sanden är helt fantastiskt len när den silas mellan tårna och vattnet är långgrunt vilket gör det perfekt för LilyMarie. Vi träffade ett par från Tyskland, (som varit här sedan januari) och deras två barn Milo (4år) och Asteka (2,5 år). De hade ingen plan på att åka hem. Någonsin! De hade förälskat sig i Franska Polynesien, vänliga människor, fantastisk natur och såklart värmen! Vem vill åka hem till ett iskallt Europa? Vi fick några toppentips på Do's & Don'ts. LilyMarie var helt hänförd av barnen även om hon inte kunde göra sig förstådd och de pratade ett främmande språk. Gustav däremot försökte damma av sin skoltyska och barnen tyckte det var kul med någon som "nästan" förstod dem. Även om de inte förstod att Gustav ibland hade svårt att hänga med i svängarna. Vi kommer säkert stöta på dem fler gånger på stranden - hoppas jag.  

Skribent: Sara (och Gustav)