Ruakaka v18

Veckan började med en dykutflykt till Poor Knights Islands som sägs vara det bästa dykstället här på Nya Zeeland. Resan började i arla morgonstund, i alla fall kändes det så eftersom det var helt mörkt när jag begav mig till marinan. Väl på plats vid båten satte vi ihop utrustningen och kastade loss i soluppgången. Det var cirka en timmes båtfärd innan vi nådde öarna och på vägen dit fick vi sällskap av ett gäng nyfikna delfiner.

Själva dykningen var helt okej men det går inte att jämföra med Franska Polynesien. Efter att ha dykt där är det nog svårt att hitta platser som slår det. I pausen mellan dyken åkte vi runt och spanade in de olika öarna och en stor grotta där det hålls konserter tack vare den fina akustiken.

Efter det andra dyket i böljande kelpskog var det dags att ta farväl. Just när vi skulle lämna öarna märkte vår kapten något stort under vattenytan. Det var ett par Manta Rays som ville tacka för besöket.

Tisdagen och onsdagen tillbringade vi på vår fantastiska strand. Vi tog långpromenader i sanddynerna och njöt av den härliga värmen både i luften och vattnet. Lily älskar verkligen att hänga på stranden. När det är lågvatten bildas små pooler där hon kan leka obehindrat i det varma vattnet.

Vi har säkert skrivit det tidigare men en sak som gör Nya Zeeland så unikt, bortsett från all vacker natur, är att det inte finns några stora resorts eller höghus. Det finns inte heller några strandförsäljare eller strandbarer. Det är rena naturen som är nöjet i sig. Och det gillar vi verkligen!

På torsdagen bjöd våra hyresvärdar Kathy och Bryon in oss till sig för en flat white (kaffe) och hembakade scones. Vi diskuterade allt från arkitektur till det politiska läget i Nya Zeeland och världen. Det var intressant att få deras bild på allt som händer runt omkring oss och trevligt att vara inbjudna i nya zeeländares hem. Det var också kul att se deras hus från insidan, eftersom Byron ritat det själv. 

I fredags gjorde vi en utflykt till Kai Iwi Lakes på andra sidan kusten. Vi gick runt den smaragdgröna Lake Taharoa, en promenad om knappt 8 km. Vi passade på att bada i sötvatten och leka i sanden. Man fick dock passa sig eftersom på vissa ställen sluttade botten brant ner mot hela 30 meters djup. Lily som är van vid att kunna springa ut i ankelhögt vatten blev lite tagen på sängen när hon tog tre steg ut och hade vatten nästan upp till bröstet. Men hon blev modigare och modigare. Och efter några minuter plumsade hon i med hela kroppen, något hon endast gjort på Moorea. 

På lördagen och söndagen fortsatte det lugna livet i Ruakaka med de obligatoriska baden och lekplatsbesöken. Dock har helgfirarna lyckats ta sig hit, så det är lite mer liv runtomkring oss än det varit innan. 

Nästa vecka är vår sista hela vecka här och vi tänkte hinna med ett par utflykter till bl.a. Bay of Islands. Det ser vi fram emot innan vi börjar göra oss reda för att lämna Nya Zeeland - för den här gången.

Skribent: Gustav