Ruakaka v17

Veckan började med att jag blev firad med frukost i soluppgången på stranden. Helt fantastiskt att ta dagen som den kom och njuta till fullo. Det är inte helt fel att fylla 38. 

På tisdagen tog vi en utflykt till största staden i området, Whangarei. Vi hade redan innan tittat ut var det fanns en lekplats och det var det första vi kollade upp när vi kom. Bakom småbutikerna fanns denna överambitiösa lekplats med alla olika slags gungor, som LilyMarie testade med glädje, flera rutschkanor, en snurra och klätterställningar. LilyMarie ville inte lämna parken, vilket jag förstår henne till fullo. Men det var dags för lunch. 
Det kändes lyxigt att äta lunch på restaurang. Något som vi typ inte har gjort. Om ens aldrig med Lily. När jag tänker efter så kanske det här faktiskt var första gången. Vi hittade en mysig restaurang precis vid floden och konstmuseet som låg långt bort från biltrafiken. Efter att vi hade fyllt våra magar - alldeles för mycket! Behövdes en promenad för att gå ner maten. De hade gjort fantastiskt fina promenadstråk längs med floden. Bundit ihop sidorna med broar och gjort konst längs med som man faktiskt kunde använda sig av. Kalla det praktisk konst. Det fanns "solstolar" och bänkar. Även den berömda Nya Zeeländska vågen kunde vi läsa om på konstrundan. Det är den Maorierna härstammar ifrån och är deras "själ". Molnen började mörkna och det var dags att vända om. Tur vi gjorde det, för precis när vi hade kommit tillbaka till bilen började det spöregna.

Resten av arbetsveckan var vi "hemma" och hade det bra. Vi tog promenader bland sanddynorna och jag har också äntligen kommit igång och fått lite rutin på Zumba-passen. Lily gillar att ha vattenstation på uteplatsen och Gustav har fått lite tips från vår värd Byron på sina husritningar. Byron är pensionerad arkitekt och har ritat huset de bor i - för 22 år sedan. Han har också ritat några av husen i området, så de ska vi gå runt och titta på någon dag

Fredagen åkte vi till Waipu och gjorde en vandring som heter Waipu Coastal Walkway. Vi gick längs med riktigt häftiga klippor, även kallade Pancake Rocks, där vågorna dramatiskt stänkte upp från havet. Tillslut, efter mycket klättrande över klippblock, gamla stammar och ålande under kom vi fram till en liten undangömd strand, Ding Bay. Det blåste ganska mycket den här dagen, men där var det nästan lä. Sommarkänslan var äntligen tillbaka och jag tror vi badade minst 8 gånger. Lily lyckades göra sig vän med Tui, en lurvig, liten, svart hund som gärna sprang efter bollen när hon kastade. Eller ja, Lily är väldigt duktig på att kasta, men bollen lyckades bara färdas någon meter innan Tui hoppade upp i luften och fångade den i munnen. Hans matte var den enda andra solbadaren på stranden. Hon berättade att hon bodde i området och hade flyttat från en liten stad som låg mellan Queenstown och Te Anau på södra ön för många år sedan. Hon hade ingen önskan att åka tillbaka, eftersom vädret här var bättre än på sydön.

Den här resan har Gustav planerat så bra att vi har lyckats ta med oss vår/sommarvärmen till varje nytt ställe. Men vi kan bara hålla med henne om att vädret är bäst här. Snart går Nya Zeeland in i höst, så man kan väl säga att vi nu har sensommar, men vi kan fortfarande bada och sitta ute hela dagarna. Vissa dagar har det blivit för varmt och vi har fått ta siestan inne istället. Det bästa med det här stället är också att det inte finns sandflugor som bits eller kackerlackor som klättrar på väggarna.

Innan vi lämnade Ding Bay, hittade Gustav en grotta som han utforskade. Vågorna var ganska vilda när de tog sig upp på stranden och in i grottan så Lily och jag väntade utanför. Men det såg ut som att Gustav hade väldigt kul när han fick hålla sig i grottans väggar för att inte svepas iväg med vågorna.
Tidvattnet var på väg ut och vandringsleden fortsatte egentligen runt klippan, men vi kände oss ganska nöjda med dagen och tog oss istället tillbaka till bilen. När vi kom hem blev det aperó i solnedgången på vår altan.

Huset vi bor i är helt perfekt för att stanna länge. Lily har plats att springa omkring på och vi kan följa med solen iochmed att vi har fler uteplatser, eller så kan vi välja att sitta i skuggan. Det finns även en liten gräsplätt utanför som vi kan leka kull och spela boll på. Gunga och rutschkana finns bara några hundra meter bort mot stranden och Lily har fått låna hink och spade som vi gärna tar med oss när vi går och badar. Det är så härligt att kunna ha så mycket tid att umgås hela familjen. Ibland så delar vi upp oss så man ska få lite egentid också. Men jag har aldrig känt mig ensam under resan, eller att jag behöver göra fler kompisar för att vi har tråkigt. Varje dag med Gustav är ett äventyr. Vi går på upptäcktsfärd längs med stranden eller letar snäckor i trädgården. Lily är oftast helt slut när det närmar sig läggdags. Dock har hon haft lite problem med sömnen de senaste nätterna, vilket har gjort att vi alla har blivit lite extra trötta. Men det är då det känns extra härligt att bara kunna hänga i huset och gå och bada och sedan komma tillbaka till huset. Ibland behöver man inte göra långa utflykter för att få tiden att gå för vips så har en vecka till i Nya Zeeland bara sprungit förbi oss.

Även om vi börjat få hemlängtan var det skönt när Gustav påminde mig om att vi faktiskt ska vara i Ruakaka i hela två och en halv vecka till. Jag hade fått för mig att det bara var en vecka kvar här och då börjat få lite ångest över att behöva planera packningen för hemfärd. Så nu ska vi bara fortsätta i det här sköna, lugna tempot och ha det riktigt härligt!

Skribent: Sara