Queenstown, Arrowtown & Wanaka v9

Queenstown

Vi tillbringade en dag i Queenstown, som alla vi träffat har haipat till tusen. Det är en mysig liten bergsstad som faktiskt har lyckats med en strandpromenad utan att dra genomfartstrafiken längs med strandlinjen. Det öppnar upp för många mysiga pubar och restauranger och med tanke på att vi befinner oss mitt i högsäsongen kryllade det av folk vilket gav en härlig känsla av folkliv.

I staden finns en ikonisk gondol som vi testade. Den tog oss upp på berget med utsikt över staden och sjön. Många andra cyklade sedan ner för berget men vi tog gondolen tillbaka. Utsikten från toppen är hänförande men eftersom vi nu har vant oss att göra oss förtjänta av utsikter så kändes det lite fuskigt att åka upp. Men vi sa till oss själva att ibland får man vara lite lat och någon dag ska man väl också få chansen att ta på sig finskjortan. Den gjorde sig perfekt i Queenstown.

Arrowtown

På vägen till vårt nästa boende hade vi få mil att köra och fem timmar att slå ihjäl så vi stannade i den lilla staden Arrowtown. Det var en varm sommardag och perfekt för en promenad längs med bäcken och att spatsera genom den pittoreska lilla stadskärnan. Den gjorde inte ett stort avtryck på kartan, men väl värt ett besök, vinnare av den mysigaste småstaden i Nya Zeeland hittills. Fina gamla byggnader och fantastiska små trädgårdar. Själva centrum var två parallella gator med restauranger, pubar, juvelerare, krimskramshandlare, souvenirbutiker och fik. Sara och LilyMarie delade på en välförtjänt mangosmoothie och Gustav fick det obligatoriska kaffet, Flat White. Vi kunde inte ha det bättre! (trodde vi)

Wanaka

Här bor vi ovanpå garaget till Ken och Jills villa. Läget är helt fantastiskt vid forsen som rinner från Lake Hawea ner till Albert town. En vecka kändes skönt att vara på en och samma plats då vi har varit på resande fot ganska länge nu med många små stopp. Det märks mer och mer att sommarsemestern är i full gång runtom i Nya Zeeland och vädret är verkligen med oss.
De första två dagarna hängde vi bara på stranden och tog det lugnt. Sedan började vi känna att vi ville upptäcka området. Vi delade upp det på en cykeltur från Lake Hawea till Albert town på andra sidan forsen - vi kunde se "vårt" hus från leden. Till att ta en kortare tur dagen därpå längs med Lake Hawea. Där på tur stod en en dag i Wanaka på schemat. Vi haffade sista parkeringen nere i centrum. Tanken var att vi skulle ta en promenad och se oss om. Vi kom inte så långt. LilyMarie gillar att hänga vid gungorna så där blev vi fast. Tillslut när vi skulle gå längsmed sjön på den nygjorda strandavenyn insåg vi att det var alldeles för varmt och vände istället mot bilen för att hämta badkläderna. Det blev ett glasstopp på vägen! Gustav tog passion och blandade bär. Sara tog mango och hallon. Kan aldrig slå fel!

Sista dagen dedicerades till tvätt och packning så innan dess ville vi klämma in en vandring också. Men eftersom vädret hade varit så fint och dagarna hittills hade varit väldigt varma, sköt vi på vandringen till vår näst sista dag. Då åkte vi på otroligt dåliga grusvägar, eller ja det var väl egentligen inte vägen det var fel på utan vår bil. Den är inte riktigt gjord för terrängkörning. Vi blev omkörda av flera pickuper och vans. Tillslut efter fem mil och över en och en halv timmes körning i 20km/h var vi framme vid nationalparken och berget Mount Aspiring. Det låg regn i luften och precis när vi körde in på parkeringen började det duggregna. Gustav pratade med grannarna i husbilen bredvid oss. De hade kommit kvällen innan, men var nu lite osäkra på om de skulle bege sig upp i bergen eller åka hem. Vi bestämde oss i alla fall för att äta vår medhavda lunch först och se om vi kunde vänta ut regnet. När vi kom tillbaka till bilen efter lunchen var deras bil borta, så de måste ha bestämt sig för att åka därifrån igen. Vilket var synd! De missade verkligen en upplevelse utöver det vanliga.
Ingenting stoppar oss! Så vi satte på oss regnjackorna, LilyMarie fick sin röda overall som hon älskar, och upp gick vi. Nästan 500 meters klättring till en helt otrolig utkiksplats över glaciären, vattenfallen och den starka forsen. Under vandringen kände vi hur temperaturen ändrades. Det blev kallare och kallare desto närmare vi kom. Vi skrapade ihop 1,2 mil in på vandringskontot. Det här var den vackraste vandringen hittills enligt Gustav. Jämfört med Milford Sound kändes den mer avlägsen och genuin.
Imorgon fortsätter vi uppåt sydön, men har några fler stopp kvar innan vi tar oss över till nordön igen. 

Skribenter: Sara & Gustav