Cooks Beach v2
Tiden i Coromandel Peninsula på Cooks Beach har varit internet-fri. Vilket har både varit en välsignelse och en förbannelse. På kvällarna har vi suttit framför olika hus-program med varsin kopp te. Men franska lektionerna har fått vänta.
Själva husområdet, Cooks beach är väldigt platt. Här varvas det permanentboenden med semesterstugor och mycket är till salu. Undrar om det är generationsskifte på gång eller folk som flyttar härifrån? Stranden är lång och sanden är mjuk. Vart man än tittar så är det grönskande kullar och klippor som sticker rakt ut i havet. LilyMarie tror det är lika varmt här som i Franska Polynesien. Så fort hon får chansen försöker hon springa rakt ut i - vad jag uppskattar till - mellan 17-20 gradigt isande vatten. Så den biten känns som hemma. Närmaste storstaden är Whitianga - som uttalas Fitiunga, något jag aldrig kommer lära mig...
Vi har under den här veckan hunnit testa både vandringskängorna och cyklarna. Vi testkörde cyklarna första eftermiddagen upp till Shakespears Cliff som är en utkiksplats. Varma i kläderna tog vi oss dagen efter 3,5 mil till närliggande Cathedrals Cove - bara för att mötas av en STÄNGT skylt. Det gjorde dock inte så mycket. Då vi istället hittade till en Memorial Park och världens utsikt över Cooks beach (där vi bor). Tredje dagen ställde vi cyklarna och tog bilen till andra sidan vattnet för lite vandring. En 6 km trail upp på slingrande stigar i bergen och ner till havet, med LilyMarie på ryggen. Med allt man vill göra så inser vi att om man har "semester" bör man nog ta lite lugnt också. Vi har en fantastisk strand, där vi är nästintill helt ensamma och nu kom lite mer av sommarvärmen hit så nästa dag hängde vi hemma. LilyMarie fick leka i vågorna och vi soltorkade på stranden. Nu när vi har varit ute i bergen med både cyklar och skor så blev vår näst sista dag här en tripp till Coromandel. Vägen dit var en fröjd att vila ögat på. Som co-driver hade jag inte riktigt tid att läsa kartan. Vi stannade till vid Kauri-träden, bland de tjockaste träden i Nya Zeeland. Vandringen på 500m upp till platsen från parkeringen var mäktig då man såg hur höga dessa 600 år gamla träd var när de stack upp bredvid sina pyttesmå grannar i skogen. Nästgårds fanns det ett fantastiskt vattenfall! Här kan man inte få nog av vattenfall. Alla är unika och lika magiska! Sen bar det av till Coromandel som har fått bli "huvudstaden" för denna provins. Väl där fick LilyMarie testa olika gungor och rutschbanor, som sig bör. VI tog oss även upp till gamla gruvan, men var försent ute för biljetter till tåget. Sånt händer. Nästa gång ska vi planera bättre. Sista dagen på plats blev till att upptäcka närområdet. Vi bestämde oss för att åka till Hot Water Beach, och som sig bör grävde vi oss ett hål på stranden, precis som alla andra omkring oss. Sen tog vi oss med bil tillbaka till Memorial Park och gick runt bland kalkoner och kossor. En vecka var för kort. Vi hade lätt kunnat stanna längre.
Nu bär det av längs östkusten och lite inåt landet. Till äggmökarnas land med "Geo thermala pooler" - översatte direkt till svenska, det är så min engelska fungerar än så länge. Får se om man kommer härifrån med ett bredare ordförråd och en bredare dialekt kanske???
Skribent: Sara