Collioure v21

Vi har haft en helt fantastisk resa, men… det känns ändå väldigt skönt att vara tillbaka där vi började. I Collioure, Frankrike. Kan inte förstå hur fort tiden har gått och att hela resan som vi har suttit på kvällar och helger och planerat upp, nu är genomförd. Allt som vi hade framför oss har vi nu fått uppleva. Vi åker från Nya Zeeland med ett äventyr utan dess like i bagaget!

Veckan inleddes med 25h flygresa. Förbi Singapore och tillslut landade vi i Barcelona. Därifrån fick vi hämtning av svärfar. Den första etappen av flygningen var vi alla lite på helspänn och hade svårt att sova. Andra gick mycket bättre då också Lily hade äntligen gjort sig hemmastad i sin "säng". Så när vi landade i Spanien var vi inte så jetlaggade som vi trodde vi skulle vara. 

Så skönt att äntligen vara på känd mark.

Det skulle dock ändå ta minst fyra dagar innan vi var i fas med tidsomställningen. Tills dess så bjöd den franska våren på blåst, regn och åskoväder.

Till helgen hade det börjat lätta och vädret började bete sig som vanligt. Dock känns det väldigt konstigt att ha gått från höst till vår och missat en årstid igen.
Upp till Fort Saint Elme och ner till Collioure tog vi oss på skärtorsdagen.

Vi gick vår obligatoriska vandring runt berget och ner i körsbärslunden i Ceret. Solen värmde och vi var nästan ensamma när vi åt lunch uppe vid ermitaget medan vi blickade upp på de snötäckta bergstopparna och kunde se havet vid horisonten.
Nere i stan var det några restauranger som hade öppet även om det var påskdagen och vi hittade ett café som sålde glass. Perfekt att sitta på den uppvärmda stenhällen utanför muséet och inta jordgubbs-, mangosorbé och vanlijglass. Lily hittade sin favoritglass som hon gärna försökte ta både en och två tuggor av.

Annandag påsk bjöd på ännu bättre väder så det blev en vandring ner till Paulilles bergiga stränder. Farmor och farfar hängde också på. Väl framme blev det en välförtjänt vilopaus för de vuxna, medan Lily härjade runt bland stenarna och klättrade på oss som låg och latade oss i solen. Precis innan vi skulle gå tillbaka blev det ett påskdopp i 17 gradigt vatten. De enda som badade förutom jag var en tysk pappa och tre eller fyra hundar. Resten av soldyrkarna höll sig på torra land.

Frankrike så här års är en färgsprakande naturupplevelse och även om Nya Zeeland bjöd på spektakulär natur så hör våra hjärtan hemma i Collioure. Första etappen på hemresan är gjord så nu går fokus till att planera upp vad man får med sig i resväskan till Sverige. En utmaning jag gärna antar, för nu har jag hemlängtan!

Skribent: Sara