Coll de l-Ullat

Så långt ögat når!

Slingriga bilvägar ledde oss tillslut hit. Det är många vandringar som man inte skulle kunna hitta om man inte visste om att de fanns. Tur att Göran och Inger hade varit här innan och rekat.

Upp, upp, upp vi går. Svärföräldrarna lovade en utsikt utöver det vanliga. Och det höll de!
Med Canigou i bakgrunden och bergen som bara fortsätter hanns det inte riktigt med att få svindel. Gustav fick agera sakletare till Lily Marie som hänfördes av stenar, pinnar och kottar. Medan vi andra tog in omgivningen och försökte pinpointa vilka bergstoppar som fanns i vårt synfält. Med Spanien och Frankrikes bergformationer rygg mot rygg tog vi oss hela vägen till toppen. Tydligen så kunde man fuska och ta bil även sista biten upp, men det gjorde inte vi! Däremot tog vi asfaltsvägen ner och mötte några riktigt stora kossor och deras kalvar som tydligen går fritt i området. Det var en upplevelse utöver det vanliga!

Skribent: Sara