Äntligen framme!

Vi lämnade huset i Collioure i onsdags, den 16 oktober kl. 07:30 och nu är vi äntligen framme på vårt första riktiga stopp, Tikehau, Franska Polynesien. Den långa flygresan från Paris till Tahiti gick bra med den tog på krafterna för oss alla. Väl framme på Tahiti bodde vi ett par nätter för att återhämta oss från resan och bunkra upp inför tiden på atollerna. Vi upptäckte snabbt att matvaror kan vara extremt dyra, t.ex. kan en 1,5 l flaska vanligt vatten kosta 50 kr, ett dussin ägg 70 kr, Palmolive-tvål 95 kr. Linser, baguette och potatis är dock relativt billigt, eller i alla fall i samma prisnivå som i Sverige. 

Känslan av att vara på Tahiti är häftig, men lite märklig. Samtidigt som klimatet är tropiskt och naturen påminner om andra tropiska länder, t.ex. Thailand eller Jamaica, så är Tahitis tillhörighet till Frankrike ständigt närvarande. Givetvis genom språket men även vägskyltar och butiker är samma som i fastlands-Frankrike. Naturen på huvudön är superhäftig och jag tänker på Jurassic Park som jag har för mig spelades in i Costa Rica. Vi kommer komma tillbaka till Tahiti senare på vår resa och stanna där lite längre och upptäcka ön. Återkommer då med mer av våra intryck och upplevelser. 

Idag lördag anlände vi som sagt till Tikehau. Resan tog knappt en timme med ett litet propellerplan. En liten udda händelse som både Sara och jag observerade var när en man beställde te i avgångsterminalen. Han blev serverad en bricka med en tekanna och tekopp i porslin, kolonialt!

På Tikehau flygplats blev vi upphämtade av en av vårt boendes ägare, Pasoti och som seden bjuder fick vi blomsterkransar runt våra halsar (som Tahia gjort till oss) - bara att gilla läget - alla ser nog ändå att vi är turister :) Många kvinnor bär blommor bakom öronen och männen snäckhalsband, precis som man tänker sig en söderhavsö. 

Vår plats där vi bor är helt underbar. Stranden är vit, nästintill rosa, vattnet turkost och 28 grader, solen vandrar åt "fel" håll och ljumma brisar gör värmen behaglig. Här finns en liten bit av paradiset. Sara sa att det såg ut som en reklambild för en TUI-katalog och jag kan bara instämma. Dessutom har Lily äntligen tagit sig upp på benen. Det firade vi med en färsk ananas från den lokala butiken. Tänk att det bara krävdes en paradisstrand för att börja gå - oj det kommer hon få höra när hon blir äldre...

Vi kommer ladda upp lite bilder så fort vi har samlat oss och kommit upp ur vattnet.

Skribent: Gustav